Det finns en tydlig skiljelinje mellan liberalism och socialism. Liberalism förespråkar likhet i förutsättningar medan socialismen förespråkar likhet i utfall. Graden av liberalism kan variera, allt från den klassiska liberalismen grundad i individuella rättigheter till de socialliberala som i högre utsträckning vill utjämna förutsättningarna för olika medborgare - även om detta innebär att de individuella rättigheter inskränks. Liberaler pratar om individuella förutsättningar. Vänstern pratar om fördelningar, om antal, om kvoter. De pratar om kvantitativ jämställdhet. Och nu har även försvarsmakten börjat med detta.
Vi ser det som problematiskt. Vi vill vara jämställda, både kvantitativt och kvalitativt.
Klas Eksell, personaldirektör Försvarsmakten
Försvarsmaktens bild av jämställdhet kommer ur ett nästan övertydligt vänsterperspektiv. De flesta är överens om att ingen skall diskrimineras på grund av sitt kön, alla skall bedömas efter samma kriterier när de söker och löpande utvärderas efter samma kriterier, kvinna som man. Men vad försvarsmakten gör är att de tar ett stort kliv vänsterut och istället för att prata om lika förutsättningar så pratar man om lika utfall. Försvarsmakten har fått målet att ända sin könsförderling till minst en kvot om minst två kvinnor på åtta män, vilket enligt deras sätt att se på saken innebär ett mer jämställt försvar. Att politisera en myndighet är alltid illa, men att politisera försvarsmakten är en katastrof. Det enda som vore värre är om man samtidigt försöker tysta de som motsätter sig politiseringen. Låt oss hoppas att detta inte sker.
Jag är själv övertygad om att många organisationer blir effektivare om en heterogen personal för med sig olika erfarenheter och synsätt, jag kan bara anta att detta även gäller försvarsmakten. Problemet med de senaste reklamkampanjerna är att de motverkar precis det här synsättet. I princip samtliga kampanjer har handlat om olika värderingsfrågor, vilket är unikt även i vår tid som är så fylld av värderingsgrundshysteri. Man får en bild av en verksamhet fylld av värdegrundssamtal och seminarie. Frågan är hur lockande den bilden är för någon som är inte är politiskt intresserad utan istället intressad av t ex sport, motorer, datorer, eller något annat som vanligt intresse för en svensk tonåring.
Jag hade själv dragit mig oerhört för att gå med i en organisation som såg mitt kön som en tillgång i sig, och jag vet att detta även gäller många andra. Man vill bli uppskattad för sin kompetens, sin förmåga, för den man är. Få vill bli uppskattade för det kön de råkar vara. Tittar vi på andra sidan av myntet så blir det än värre. För när försvarsmakten säger att de välkomnar kvinnor lite extra så innebär det per automatik att man välkomnar män lite mindre än kvinnor. Hur sugen blir en person att söka en organisation som vill inleda sin bekantskap med att göra sig lustig över gamla fördomar om ditt kön?
Givetvis kan man öka bredden på sökande genom att vända sig till en ny målgrupp. I den senaste kampanjen verkar man vända sig till målgruppen kvinnor som inte blir allt för irriterade över att deras kön framhålls som en kompetens i sig. Men vad händer med övriga, som kanske inte bara förblir ointresserade utan skräms bort av en vänsterideologisk kampanj? Det spelar faktiskt ingen roll. Försvarsmaktens rekryteringsarbete har, tillsammans med en anmärkningsvärt låg lön för soldater, misslyckats till den grad att man måste tvinga in ungdomar att arbeta genom att aktivera värnplikten för att överhuvudtaget få ihop sin personal. Och har man den möjligheten behöver man förstås inte längre anstränga sig för att rekrytera. Men sluta åtminstone med vänsternarrativet. Våra skattepengar skall trots allt gå till att försvara Sverige, inte till att driva ideologisk marknadsföring.